Man brukar säga att känslor är ett universellt språk som kan förstås av alla, oavsett vilket land man kommer ifrån. Men forskare vid University of North Carolina i Chapel Hill har visat att detta inte stämmer.[1] Dessa forskare har gjort en grundlig undersökning av känslornas semantik i 2 474 språk över hela världen. Det visar sig att ”ilska” och ”kärlek” inte betyder samma sak överallt.
Denna nya upptäckt, som har publicerats i Science Magazine, bekräftar att tolkning handlar om mer än ordagrann översättning. För att på ett korrekt sätt förmedla en tanke från språk A till språk B måste man känna till den kulturella kontexten och subtila nyanser. Det är svårt att behålla den korrekta innebörden om vi inte har kunskap om det aktuella språkets kultur samt dess intrikata slingervägar.
Vad är ”kärlek”?
Vi kanske tror att konceptet ”kärlek” är förknippat med samma sak världen över. Men inget skulle kunna vara längre från sanningen! I Europa förknippas det med ”tycka om” eller ”vilja ha” men i de austronesiska språken, där hawaiiska och javanesiska ingår, associeras det med ”tycka synd om”. Forskarna i Chapel Hill har kontrollerat detta genom att analysera 24 känslomässiga koncept såsom ilska, irritation och kärlek på nästan 2 500 språk. Undersökningen innehöll även icke-känslomässiga koncept som ”gräl”, vilket hjälpte forskarna att bättre förstå känslornas betydelse och kontext i språk.
Det fanns starka samband mellan olika känslor i olika språk och de regioner språken härstammar från. På hawaiiska avser till exempel ordet ”pu’iwa” på samma gång både rädsla och förvåning. Men i andra språk skiljer man till exempel på rädsla och förvåning; dessa koncept är inte relaterade till varandra. Tai-Kadai, ett språk som talas i delar av Sydostasien, saknar ett sådant samband eftersom ”förvåning” istället har ett nära samband med ”brist” och ”hopp” i denna region.
Känslor formas av kulturen
Enligt författarna av denna studie kan antagandet att känslor har en universell innebörd vara felaktigt. Överallt i världen kan människor fysiskt sett känna rädsla på samma sätt, men samtidigt kommer de att förstå, tolka eller förmedla rädslan på olika sätt, beroende på vilka språk de talar. Detta påverkas av landets kultur och historia, eller till och med av hela den geografiska region man lever i. Dessa skillnader kan bidra till människors värdering av och attityd gentemot vissa känslor. Den hinduistiska filosofin om ”sinnesro”, som syftar till att ersätta ilska och aggression vid konflikter, är ett utmärkt exempel. Men i en annan del av världen kan ”ilska” bedömas positivt om den upplevs medvetet och är ett uttryck för kritik av en annan persons beteende, vilket även motiverar den personen att förändras (enligt kristendomens etiska normer på det kulturella området) [2].
Sammanfattningsvis kan känslor inte tryckas in i en fast ram. I det vardagliga talet kan de innehålla komplexa sociala betydelser som går långt bortom ordboksdefinitionen. Men det måste ändå finnas förståeliga förklaringar av känslorna som är förknippade med dem – annars skulle det överhuvudtaget inte vara möjligt att forska på området.
Vad innebär språkets känslomässiga aspekter för översättningsbranschen, och för affärsverksamhet? De är en stark motivationsfaktor för att leverera korrekta översättningar och lokaliseringar på många nivåer, speciellt om det är viktigt att nå kunder i hela världen. För att de ska förstå oss väl måste vi inte bara tilltala dem på deras egna språk utan även känna till den specifika innebörden av ord och fraser i deras kulturella kontext.
[1] https://science.sciencemag.org/content/366/6472/1517.
[2] ”O utrudnieniach w porozumiewaniu sie. Perspektywa jezyka i komunikacji”, Monika Obrebska.
